Pessimist javisst!

Jaha, vad gör man när orden tryter...orken är bortblåst. inspirationen är lika med noll...man tar en paus från bloggandet... Men det värsta med det är,att jag får så dåligt samvete...varför får jag det? För egentligen skriver jag ju bara för min egen skull, min egna dagbok, utan nyckel dock...
 


Vad händer i mitt liv? Inte mycket... Jag är nu inne på min andra jobbarvecka och börjar så smått komma in i rätt dygnsrytm. Den otroliga sommarvärmen har givit ,med sig och börjar återgå till det normala. Fyy vad kallt det är på kvällar och morgnar nu...baara 12-13 grader...
 
Helt plötsligt står hösten och knackar på. Mörkret överraskar tidigare för varje kväll. Min blommande altan får inte alls samma uppmärksamhet som tidigare. 
-Äh, det är ju snart dags att plocka undan..
 
Men men...jag har iaf otroligt goda små körsbärstomater...
 


Egentligen har jag en hel del roligt att se framemot. På lördag är jag bjuden på kräftskiva, och om en dryg vecka lapar jag sol på cypern...så varför klaga?
 
Fast det finns en del tråkigheter som tynger....Charlie har börjat få ont i ett öra...vi står utan sångare i bandet...vi repar inte pga det....jag har stopp i köksavloppet...
 
Men tänk vilken fin sommar vi haft ändå. Ljuvligt varma kvällar och jag kom iväg till havet tre gånger.
 

Man kan älta det positiva mot det negativa i evighet, men egentligen...varför det? Det är väl det här som är livet..om man inte känner av det dåliga kan man ju inte glädjas åt det fina...  
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0