nickanvanamnet

Jag fattar verkligen ingenting, eller så är det det jag gör fast jag förnekar det... Tankarna gnager i mitt huvud om nätterna och jag kan inte sova. Det börjar snart bli ett problem känner jag. Humöret är inte på topp när man inte får sova.

 

Hur i hela friden kunde det bli så här? Jag har de senaste två åren varit så lycklig, som jag inte trodde fanns, men det blev inte mer. Nu står jag på ruta ett igen, och håller på att tippa bakåt till ruta noll!

 

Nu vet jag av erfarenhet att livet måste gå vidare, jag överlever. Men frågan kvarstår: Varför?? Vad är det som händer? 

 

Härom dagen åkte Alex o jag in till stan. Jag unnade mig ett par fina påslakan. Tänkte att "Nu ska jag bara bry mig om mig själv, lyxa till det lite hemma"....men vad hände? Jo, jag sov inte ett dugg bättre, har väl halvt snurrat sönder de där påslakanen snart...

 

Ska försöka gaska upp mig till helgen, då väntar ett 20-årskalas på lördag, och på söndag bilar Alex o jag upp till Umeå för att hälsa på Madde o Kristoffer. Det gäller att hålla sig sysselsatt!

 

En positiv sak är iaf mina vänner och min familj. Vad gjorde jag utan dom? De är helt fantastiska o ringer o hör av sig varje dag, sms-ar, bjuder på mat och kommer o fikar....

 

Jag är inte ensam, även om det känns så ibland...