Allt faller...

Mattan dras undan mina fötter, och jag faller handlöst. Det gör ont, så fruktansvärt ont. Inga yttre skador förutom att tårarna fräter på kinderna...men de inre....hjärtat har brustit... Känns som om det aldrig mer kommer att läka, har lagat det förr, men nu är nog skadan för stor... det är för skört....jag dör lite.... 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0