nickanvanamnet

Idag var jag iväg till naprapaten. Jag var ganska nervös innan, mest för att det skulle vara plågsamt, och för att det skulle vara obehandligsbart. Vi pratade lite först, och sen kollade han in min rygg när jag stod upp. Redan där sa han att det såg spänt ut... Sen masserade han hela ryggen ganska kraftigt för att mjuka upp den ordentligt. Det var nån gång sen, när han hade känt igenom ryggraden som han konstaterade att ryggen var helt "rutten"...

-Det här har du haft i många år va?

-Eh...ja det har jag....men vad är det för fel på mig? sa jag när jag satt med ryggen mot honom.

-Jaa...du har en låsning där, där, där, där och där....

-Jaha ok!

 

Han bände och vred och tryckte, och herrejesus vad det knakade och brakade i kotorna... Trodde jag skulle gå sönder...Men på nåt sätt kändes det skönt, som om det äntligen kom på rätt plats. Såklart kunde han ju inte fixa mig helt och hållet, så jag ska tillbaks om en vecka, men att han fick loss så många låsningar kan ju bara vara bra

 

Helt genomsvettig tackade jag för mig och på hemvägen svängde jag in till mamma på en kopp kaffe. Hon var hundvakt åt Ozzy, som jag tror är en Spansk vattenhund. Såå himla fin!