Onsdag
Jag fryser om dina händer.
När du ler blir jag varm av dig.
Du är glädjen som allting tänder
och ångesten på min stig.
Så rik är jag vorden och väger
en värld sen jag blivit din
- så fattig att inte jag äger
en droppe blod som är min.
Bo Bergman
Den här dikten har jag alltid tyckt om...jag som är näst intill ointresserad av poesi....
Men nånting gjorde att jag fastnade för dessa ord. Jag var väl i tonåren när jag upptäckte dikten.
Det är väl så det ska vara,när man tycker om nån riktigt mycket, -Jag fryser om dina händer...Vackert!
Iaf fick jag en jättefin present av min mamma nyss.
På paketet hade hon skrivit just dessa rader: Jag fryser om dina händer......
Kolla! Vilka fina handledsvärmare....i finaste merino-ullen...varma o gosiga!
Det var bara det jag ville säga i dessa kyliga tider!
