nickanvanamnet

Nu är det nära... Madde och jag ska strax köra hundarna till mamma, och sen drar vi till Arlanda!

 

En veckas sol och bad väntar oss på Cypern.

 

Känns verkligen skönt att få åka, även om vi haft en underbar sommar här hemma. De senaste veckorna har jag haft mycket jobb, och nu har luften gått ur mig känns det som. 

 

På återseende :)

 

 

Igår var jag bjuden på kräftskiva hos Anna och Pelle. Det var ett strålande sensommarväder, och jag tvekade länge innan jag bestämde mig för lämplig klädsel. Man vill ju helst inte ha långa jeans än... så det blev en somrig outfit, och en stickad kofta till kvällen, när det blev svalare.

 

Vi blev bjudna på ett gott välkomstbål, och blev omgående indelade i fyra lag. En fyrkamp stod på schemat. Första grenen var en tipspromenad i trädgården, och mitt lag var faktiskt bäst!

 

Nästa gren var pilkastning, och trot eller ej, där vann vi oxå!

 

 

 

Kasta bollar i hinkar var inte vår bästa gren men några poäng skrapade vi ihop.

 

 

Fyrkampen avslutades några timmar senare inne, och det var en musikquiz. Vet inte om vi var bäst där, men sammanlagt tog vi hem hela tävlingen och belönades med varsin vinnardrink!

 

 

En mycket trevlig kväll som avrundades efter två nån gång för min del iaf. Kände mig akut trött och idag undrar jag om det var nåt fel på kräftorna...har mått tjyvens och blev inte människa förrän på em...haha....

Jaha, vad gör man när orden tryter...orken är bortblåst. inspirationen är lika med noll...man tar en paus från bloggandet... Men det värsta med det är,att jag får så dåligt samvete...varför får jag det? För egentligen skriver jag ju bara för min egen skull, min egna dagbok, utan nyckel dock...

 

Vad händer i mitt liv? Inte mycket... Jag är nu inne på min andra jobbarvecka och börjar så smått komma in i rätt dygnsrytm. Den otroliga sommarvärmen har givit ,med sig och börjar återgå till det normala. Fyy vad kallt det är på kvällar och morgnar nu...baara 12-13 grader...

 

Helt plötsligt står hösten och knackar på. Mörkret överraskar tidigare för varje kväll. Min blommande altan får inte alls samma uppmärksamhet som tidigare. 

-Äh, det är ju snart dags att plocka undan..

 

Men men...jag har iaf otroligt goda små körsbärstomater...

 

Egentligen har jag en hel del roligt att se framemot. På lördag är jag bjuden på kräftskiva, och om en dryg vecka lapar jag sol på cypern...så varför klaga?

 

Fast det finns en del tråkigheter som tynger....Charlie har börjat få ont i ett öra...vi står utan sångare i bandet...vi repar inte pga det....jag har stopp i köksavloppet...

 

Men tänk vilken fin sommar vi haft ändå. Ljuvligt varma kvällar och jag kom iväg till havet tre gånger.

 

Man kan älta det positiva mot det negativa i evighet, men egentligen...varför det? Det är väl det här som är livet..om man inte känner av det dåliga kan man ju inte glädjas åt det fina...