Usch..
Det är måndag, jag har lunch. Har haft en jobbig stund på fm, en stund som jag har bävat för sen i torsdags. Då ringde nämligen en tjej och bokade tid till sig och sin 13-årige son. Hon förlorade sin man, och pojken sin pappa,för bara två veckor sedan...
Jag visste inte hur jag skulle bete mig, men det löste sig av sig självt. De ville verkligen prata och berätta om det. Starkt gjort! Kanske skönt att få prata med nån utomstående....
Det var ett gripande samtal, och det var inte långt ifrån att jag började gråta.
Stackars, stackars människor!
Vad säger man till tröst? Inte mycket, man kan bara lyssna och finnas där....
Nej, nu ska jag strax återgå till arbetet. Tror jag ska koka en termos kaffe o ta med. Min nästa kund och jag brukar fika och prata skit...
